Nu har min bror kontrat med "personligt betyder inte självömkan", efter mitt "grey rain of sweden"-inlägg. "Touché" säger jag bara! Tänk att jag malde på så. "Klok, men pretto" kunde bloggens namn varit ist... Nä. Nu får jag bromsa dessa novell-inlägg med en peppis!

Dagens låt:

Kunde valt Rihannas och Calvins "We found love" ist, men är inte min grej att välja grajor som redan är hypade...

Tack bror för ännu ett grymt musiktips. Och för att du faktiskt läser här inne;)

Nu ska jag ringa dig.

Peace oud gangstaz n' shid!

Demp-Z

Ja ni läste rätt!! Prisa livet! Hallelujah! Glory n' sunshine! Sausage and longitude!

Som vi funderat, våndats, ja rent utav torterats av det faktum att bloggens namn inte varit fastställt. Man kan jämföra det med att skriva en bok i mörker. Att jobba utan lön. Att snyta sig utan snor. (?)

Förslagen har varit många. Ett litev urval:

- braumusik

- musikmaman

- varldensbastamusikblogg

- musiktipset

- Dempsey

- goldenlady

- innervisions

...And the list goes on and on. Men inget har känts rätt i magen.

------------------------------------"Skilda Världar-Fade Out"--------------------------------

(Tiden stannar, bliden fryses, allt blir grått, skumma intervall hörs avlägset men bryter ut i ett hisnande crescendo...)

Allt började med att jag ville heta "bramusik". Kort, koncist och enkelt. Ett vinnarnamn helt enkelt. Men det fanns ett problem. Namnet var upptaget. Och ja, jag ska erkänna att det fanns stunder då allt kändes hopplöst. "Världens bästa namn är upptaget" ekade i mitt hufvud. Men. Detta gjorde att jag tvingades rannsaka mig själv. Gå på upptäcksfärd i mitt inre. Det tog tid. Det var inte lätt. Men skam den som ger sig! Så vad hittade jag till slut?

   Jo, ett ännu bättre namn! Smaka bara -

"Music of My Mind"

Det är mjuuuukt (mycket m), vackert, internationellt (grattis alla japan-fans), innehåller ordet musik och har en mucho passssande innebörd. Dessutom är det en "Stevie-referens" och därmed har det en personlig anknytningen till maj.

Steveland Morris.  

Så nu när namnet är fastställt kanske jag kan våga mig på att bjuda in fler indianer. För denna blogg blir nog inte en "one hit wonder" för att använda ett musikuttryck. Ett litet "tidsfördriv" nu när jag är sjuk. En "upp som en sol ner som en pannkaka"-historia. En dokusåpakändis "karriär" i rampljuset. Nej...

Denna (ljuvliga) blogg är här för att stanna!!!

Det känns oerhört högtidligt att skriva. Som ett löfte. En uppgift. Ett jobb.

Men också läskigt. Ett löfte. En uppgift. Ett jobb.

Tja, jag kan bara säga såhär:

- Jag ska göra mitt bästa!   

Här kommer en låt från albumet "Music of My Mind" som jag upptäckte när jag var ensam hemma i åttan. Vi hade kopplat in vår gamla LP-spelare och jag utforskade denna nya oas. För det första var det Heaven att vara hemma själv. För det andra var det Heaven att ännu upptäcka "ny" musik av Stevie. Förstår om ni (aspmund och tearchel) tycker att den är tjatig. Men för mig är den en intensiv, intensiv livs-punch rakt i bröstet.

Lång uppbyggnad. Ständig intensitet. Pang. Kören kommer in. Soul is soul is soul.

Nu får vi lugna oss lite, så här kommer ett annat guldkorn från skivan:

Rätt ovanligt med clav i en myslåt.

Jag ska dock erkänna att jag är rätt trött på dessa nu. Men det är inte bara pga av musiken i sig. Det är pga att den framkallar så otroligt mycket starka känslor att jag inte riktigt mäktar med det alltid. Tror faktiskt inte att någon, inte ens jag själv, förstår vad hans musik betyder för mig. Vad den gör med mig. 

Om jag någonsin skulle bli tvungen att välja endast en artist som jag skulle få lyssna på resten av livet, så skulle jag tveklöst välja Stevie. Även om jag kan vara trött på hans musik, så vet jag att den alltid kommer vara den största för mig. Som med ett syskon eller själsfrände. Hur mycket man än bråkar, vet man att man hör ihop. Vare sig man vill det eller inte.

  
En bild på Aspmund, mig och Tearchel när vi skulle till Tore, sep 97. 

Musik kan föreviga händelser på ett aldeles unikt vis. Vissa låtar sprider lyckorus inom en från topp till tå så fort introt drar igång, p.g.a att man förknippar låten med en lycklig stund. Andra får man i stället en tuuuung klump i magen av, till följd av ett olyckligt minne. Men jag vill uppmana er här och nu till någonting:

Låt aldrig någon/något förstöra Din relation till musik.

Visst, lättare sagt än gjort, men värt att kämpa för. Älskar du en låt/artist/skiva osv. så är det din rätt att behålla din relation till den. Att fortsätta förknippa den med lycka/frid/tröst eller vad det nu än må vara, oavsett vad som kommer i vägen. Ingen/inget ska ta ifrån dig Din relation med Din favorit-musik. 

Välkomna än en gång till Music of My Mind-bloggen:)

Dempsey