Nu har min bror kontrat med "personligt betyder inte självömkan", efter mitt "grey rain of sweden"-inlägg. "Touché" säger jag bara! Tänk att jag malde på så. "Klok, men pretto" kunde bloggens namn varit ist... Nä. Nu får jag bromsa dessa novell-inlägg med en peppis!

Dagens låt:

Kunde valt Rihannas och Calvins "We found love" ist, men är inte min grej att välja grajor som redan är hypade...

Tack bror för ännu ett grymt musiktips. Och för att du faktiskt läser här inne;)

Nu ska jag ringa dig.

Peace oud gangstaz n' shid!

Demp-Z

Ja ni läste rätt!! Prisa livet! Hallelujah! Glory n' sunshine! Sausage and longitude!

Som vi funderat, våndats, ja rent utav torterats av det faktum att bloggens namn inte varit fastställt. Man kan jämföra det med att skriva en bok i mörker. Att jobba utan lön. Att snyta sig utan snor. (?)

Förslagen har varit många. Ett litev urval:

- braumusik

- musikmaman

- varldensbastamusikblogg

- musiktipset

- Dempsey

- goldenlady

- innervisions

...And the list goes on and on. Men inget har känts rätt i magen.

------------------------------------"Skilda Världar-Fade Out"--------------------------------

(Tiden stannar, bliden fryses, allt blir grått, skumma intervall hörs avlägset men bryter ut i ett hisnande crescendo...)

Allt började med att jag ville heta "bramusik". Kort, koncist och enkelt. Ett vinnarnamn helt enkelt. Men det fanns ett problem. Namnet var upptaget. Och ja, jag ska erkänna att det fanns stunder då allt kändes hopplöst. "Världens bästa namn är upptaget" ekade i mitt hufvud. Men. Detta gjorde att jag tvingades rannsaka mig själv. Gå på upptäcksfärd i mitt inre. Det tog tid. Det var inte lätt. Men skam den som ger sig! Så vad hittade jag till slut?

   Jo, ett ännu bättre namn! Smaka bara -

"Music of My Mind"

Det är mjuuuukt (mycket m), vackert, internationellt (grattis alla japan-fans), innehåller ordet musik och har en mucho passssande innebörd. Dessutom är det en "Stevie-referens" och därmed har det en personlig anknytningen till maj.

Steveland Morris.  

Så nu när namnet är fastställt kanske jag kan våga mig på att bjuda in fler indianer. För denna blogg blir nog inte en "one hit wonder" för att använda ett musikuttryck. Ett litet "tidsfördriv" nu när jag är sjuk. En "upp som en sol ner som en pannkaka"-historia. En dokusåpakändis "karriär" i rampljuset. Nej...

Denna (ljuvliga) blogg är här för att stanna!!!

Det känns oerhört högtidligt att skriva. Som ett löfte. En uppgift. Ett jobb.

Men också läskigt. Ett löfte. En uppgift. Ett jobb.

Tja, jag kan bara säga såhär:

- Jag ska göra mitt bästa!   

Här kommer en låt från albumet "Music of My Mind" som jag upptäckte när jag var ensam hemma i åttan. Vi hade kopplat in vår gamla LP-spelare och jag utforskade denna nya oas. För det första var det Heaven att vara hemma själv. För det andra var det Heaven att ännu upptäcka "ny" musik av Stevie. Förstår om ni (aspmund och tearchel) tycker att den är tjatig. Men för mig är den en intensiv, intensiv livs-punch rakt i bröstet.

Lång uppbyggnad. Ständig intensitet. Pang. Kören kommer in. Soul is soul is soul.

Nu får vi lugna oss lite, så här kommer ett annat guldkorn från skivan:

Rätt ovanligt med clav i en myslåt.

Jag ska dock erkänna att jag är rätt trött på dessa nu. Men det är inte bara pga av musiken i sig. Det är pga att den framkallar så otroligt mycket starka känslor att jag inte riktigt mäktar med det alltid. Tror faktiskt inte att någon, inte ens jag själv, förstår vad hans musik betyder för mig. Vad den gör med mig. 

Om jag någonsin skulle bli tvungen att välja endast en artist som jag skulle få lyssna på resten av livet, så skulle jag tveklöst välja Stevie. Även om jag kan vara trött på hans musik, så vet jag att den alltid kommer vara den största för mig. Som med ett syskon eller själsfrände. Hur mycket man än bråkar, vet man att man hör ihop. Vare sig man vill det eller inte.

  
En bild på Aspmund, mig och Tearchel när vi skulle till Tore, sep 97. 

Musik kan föreviga händelser på ett aldeles unikt vis. Vissa låtar sprider lyckorus inom en från topp till tå så fort introt drar igång, p.g.a att man förknippar låten med en lycklig stund. Andra får man i stället en tuuuung klump i magen av, till följd av ett olyckligt minne. Men jag vill uppmana er här och nu till någonting:

Låt aldrig någon/något förstöra Din relation till musik.

Visst, lättare sagt än gjort, men värt att kämpa för. Älskar du en låt/artist/skiva osv. så är det din rätt att behålla din relation till den. Att fortsätta förknippa den med lycka/frid/tröst eller vad det nu än må vara, oavsett vad som kommer i vägen. Ingen/inget ska ta ifrån dig Din relation med Din favorit-musik. 

Välkomna än en gång till Music of My Mind-bloggen:)

Dempsey 

Halle da! Delar upp senaste dygnet i tre punkter.

1. Ligger och vrider mig i sängen av feber och hosta från 23-03. Lyckas till slut somna. Upp igen 08.30

2. Jobbar 9 timmar. Har så ont i halsen att det inte går att prata. (När rösten tryter bli allt myyyyycket mer omständigt. Det kan kunderna intyga...) Tar mig igenom dagen på något sätt. 

3. Slutar jobbet och åker hem. "Åker". 

Håll i er -

När jag kommer utanför jobbet spöar det som spån i backen. Just denna stund, när jag ska ta mig till hållplatsen, öppnar sig himlen - ännu mer. Ni vet sånt regn som gör ont. När jag går där (så fort som mitt fysiska tillstånd tillåter...) tänker jag "shit vilket väder! men det kunde varit värre". Och precis när jag försöker peppa mig själv och behålla nån sorts positiv energi inför min kommande bergsbestigning (att ta mig hem), är det som att självaste Gud öppnar sitt jättelika gap och fullkomligt sköljer över mig med sin monstruösa andedräkt. Och som om inte det vore nog, så börjar det hagla. HAGLA. Alltså: (för att ni riktigt ska förstå, ta in) niagarafall + monstruös motvind + isklumpar!! Just denna dag då jag är sjuk och ska ta mig hem efter 9 timmars arbete.

   Var ige det lättaste att peppa mig själv när jag gick där i 45 graders vinkel för att över huvud taget kunna ta mig framåt...

"Typ" såhär såg jag ut.

Men alvarligt talat. Varför skriver jag då om detta?

Varför berättar jag om min i-lands-problem-dag här? 

Jo det sk jag berätta. Min bror Antonio som ni vid detta laget känner, tycker att jag ska skriva mer personligt. Så därav min öppna klagan. Men är sånt här egentligen speciellt intressant? Vill man "klicka in sig" på en sida och sen läsa om någon som klagar? 

Tvek på den känner jag.

Kanske om det är något viktigt det klagas på. Som rasism, sexism, skruvad idealism eller nåt sånt. För när det väl kommer till kritan, så är denna dag inte så mycket att klaga på. Nu ligger jag här under täcket och kommer somna när som. När jag tänker på det, är jag så jäkla tacksam över att jag har det så bra. Inte för att vara pretto och så, klart man får klaga, och klart att jag haft en rätt b dag. Men känns inte som att det är så intressant att det behöver ta plats här. Inte i denna (ljuvliga) blogg.

Därför ska jag avsluta med något som är intressant. 

(Hur jäkla långt blir detta inlägg!?)

Jo alltså. Jag ska avsluta med - lalalala - musik!

Idag backar vi ordentligt i backspegeln. Tycker mycket om denna låt och den knyter ihop säcken på ett alldeles förträffligt vis:

Dagens låt: Grey Rain of Sweden

Doris Svensson föddes 1947 i Göteborg. Du har säkert hört hennes mer kända (och fantastiska) låt "did you give the world some love today, baby".

Men om inte så har du den här!:)

Vill önska ett kollektivt "krya på dig" till alla nu i hösteman-tider.

Håller speciellt tummarna för dig A. Banderas. Att dina sjuke-känslor ska gå över.

Gonatt läsarna! (läsaren)

Dempsey

P.S Did you give the world some love today?         

Nu släpper vi det gamla för en stund och fokuserar på lite ny musik.

Dagens feel good:

Vet att jag är sen...men hej vad bra denna är! 

                                                                                                                           Dagens "ovanligt-djup-text-för-att-vara-en-pop-låt"-låt:                                       

Min bror Arnold visade mig denna för några dagar sedan. Fin bror.

                                                                                                                          Dagens video:                                                                                                     

Upptäckte den idag. Gillar texten, uppriktigheten, låtens uppbyggnad och som sagt - videon är rätt cool.                                                                                                                          

Ha en fin lördag!
Sjuklingen Dempsey

Yo Gangstas!

Jag ligger hemma och är sjuk. Solen skiner och halsen ömmar.

Detta är ett perfekt tillfälle att presentera en topp 5-lista. Och det är inte vilken top 5-lista som helst inte. Nej, vi rivstartar med

Dempseys Topp 5 - Youtube-Bagage!

Dessa klipp har alltså hängt med mig genom hela livet (?). Inte för att de är felfria och perfekta utan för att de på ett eller annat sätt rört vid my hearttt. Eftersom detta är en festlig presentation så ska jag skriva en högst personlig motivering till varje klipp.

Först ut blir faktiskt en bubblare. Insåg att jag har sex klipp som brukar återkomma.

Bubblare. Rigmor Gustafssons improvisation i en sege-jazzare.

Motivering: Man förlåter Rigmor Gustafssons svengelska så fort hon börjar improvisera. Jag gillar hennes mönster/lekfullhet och instrumentella känsla, och älskar hennes ton-sug i peaken 3.19. 

                                                                                                                              5. Akustisk 9/11-låt.                                                                                                                      

Motivering: Med hans innerliga, mjuka röst omfamnar Brian Littrell denna originella låt som, om jag inte minns fel, fick mig att fälla en tår första gången jag hörde den i mitt rum på Furuboda. Kan vara något av det svåraste som finns, att hantera ett "gone without goodbye", men Brian förmedlar ljus och medkänsla.

Pass på klippets abrupta slut.

*Vill bara poängtera att det inte är något "hinder" för mig att Brian sjunger om Jesus fast än jag inte är kristen. Vi hämtar alla styrka från någonting. Vare sig det är i gud, ödet, sig själv, framtiden, godhet, varandra, rymden eller en bok. Det finns dock en gemensam tråd i all "sund" tro - kärlek.

                                                                                                                              2. Mustigt religiöst tenor-paket med David Phelps i täten.

Motivering: Första gången jag hörde (och såg) dessa grabbar var en oskyldig varm sommarkväll för drygt fem år sedan. Jag och min vän Kimono satt och tittade på en ny konsert-dvd som hans pappa köpt. Männsikorna i rutan såg ut som en norsk 90-tals-tappning av Robin Hood (eller en sekt?). När följande parti kom (Phelps från 2.45 och framåt), hamnade vi båda i en extas som inte ville släppa. Det har den ännu inte gjort... 

- Visste ni att vi svenskar (västerlänningar) klär oss extremt färglöst? Förra året hade jag förmånen att få åka till Chicago. Där var de flesta klädda precis som i detta klipp (läs 90-tal). Massa starka färger! I sverige är vi extremt mode-medvetna även om vi inte följer modet själva. Men visst är det lite härligt att se t.ex den lysande neon-kavajen i bakgrunden? Colour to the people folks!

Jag hoppas ni kan ha överséende med den torftiga ljud-kvalitén.

                                                                                                                           3. Hobby-musikers egenskrivna mys-låt.                                                                                                     

Motivering: I trean av gymnasiet satt jag och kollade in Stevie Wonder-Covers. "Hur kan man ge sig på hans mästerverk, ingen kan ju göra de rättvisa" tänkte jag för mig själv. Ända till jag upptäckte en cover på "Knocks me off my feet" av någon vid namn Anaker00. "Grym cover-kille!" tänkte jag, tills jag upptäckte att han skrev egen musik...

- Anledingen att han kommer så högt upp på (den mycket högt ansedda) listan är nog även att han känns lite som "min". Ni vet, en sån som man själv upptäcker som ingen annan vet om. En hemlig liten skatt, helt enkelt. Dessutom har han gjort lite mysigt med tända ljus och så för oss.

                                                                                                   2. 27-årig lärare/pappa gör den bästa audition genom tiderna.

Motivering: Känns överflödigt att skriva nåt här. Enjoy:)

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu är det spännande...      Famfar...     Plats Nummer 1:   

-------------------------------------------------------------------------------------------------

1. India Arie våldgästar Raul Midon på musikfestival!!!                   

Motivering: Jag älskar allt med denna video. Rauls egna start. Gitarrspelet. Groovet. Soulen. Indias entré. Den exalterade publiken. Indias klänning och turban. Rösterna. Lekfullheten. Min-språket. Musikaliteten. Spontaniteten. Samspelheten. Lyhördheten osv. Hur de ständigt brädar varandra i improvisations-battlet är ren magi.

P.S Att en sträng smälls efter typ 15 sekunder verkar inte röra Raul för fem öre.

*John Lennon har skrivit Jealous Guy. Kolla gärna in. (Missa i så fall inte även den mästerliga Donny Hathaways version av låten. Säkerligen Rauls förebild.)

Puh! Det var min lilla brokiga skara det! Vilka är era topp 5 - Youtube-Bagage?

Heja Zladan ocg Zchweden ikväll btw!

Over and out

Dempsey

Welcome the whole world, to my world!

Wilkommen friends and foreigners!

Bienvenidos mis perros y caballos!

Vad roligt att just Du hittat hit (Tora och Affleck)

Trycket har varit extremt massivt, så det är en stor ära för mig att presentera... 

(sjung för dig själv:)

- ääääntligen, äntligen idag (marie fredriksson)

- fiiiinally (fredrik kempe)

- at laaaaaaaaaast (etta james)

...EN NY BLOGG!!!!

Du hörde rätt! You heard right! Du hörde höger! You're voting republican?

Det har alltså blivit dags för mig, Dempsey, att hoppa på denna "fluga", so called internet. Känner mig exalterad och förväntansfull inför vad framtiden kommer att erbjuda här in "the space". Förhoppningsvis glamour och champagne! Men ärligt talat så nöjer jag mig med fame och lite cash.

Hursom. Varmt välkommen till min musik-koja. Här ska byggas upp ett litet näste av listor, tips, vinterviken-manus osv. Som en musik-minnes-balk. Som en terapi-session för en musik-änka. Som ett trygghets-löfte inför en stundande orkan. Som en känslo-källa fylld av porlande toner.

Jag hoppas att ni ska trivas (Tora och Affleck...med omfång?)

Vi kickar igång festen med en av världens bästa låtar och säger grattis i efterskott till India Arie som fyllde 36 år den 3 oktober. Här är en chill version med hennes gamla hederliga kompanjon Blue Miller.

Kaerleg

Eder Dempsey

P.S Jag ska göra mitt bästa för att försöka hinna svara på "alla" mail, förfrågningar, komplimanger osv.